fruktansvärt glad men rädd som aldrig förr!
Idag fick jag jätteglada nyheter!
Jag har fått erbjudande om at studentlägenhet i Albertslund, ca 1h med kollektivtrafik från det stället som jag också har fått lärlingsplats på.
Om allt går väl så startar jag i början av januari!
Jag är så sjukt glad men samtidigt riktigt, riktigt rädd. Hur ska jag klara det helt ensam, vara vuxen på riktigt.
säzy
Detta är kexet jag var och hälsade på i helgen! Hela vägen till Holland.
Sån snygging, hon skrev sin autograf på en fransk kille. Bland annat.
nu står jag här, lurad och förälskad mitt i en popsång till
Varför kan man aldrig bara veta precis vad man vill och hur man vill ha det?
Nänä, bättre om det är rörigt som in i helvete.
Nänä, bättre om det är rörigt som in i helvete.
lilla sällskapet
Klockan är fem, jag hade tänkt åka hem för längesen
men du håller min hand
jag har glömt bort ditt namn och du har glömt mitt igen
jag sitter i en taxi till ett främmande hem
genom stadsdelar jag inte ens känner igen
och jag är din inatt men bara för inatt
morgonen efter den är nära nu
så låt oss passa på att vara kära nu
inatt finns inga hämningar min vän
men imorgon är vi främlingar igen
hemma hos dig så blir vi ensamma till slut
du sätter på musik det börja ljusna utomhus
det spelar ingen roll om det kan bli du och jag
vi kan älska varann den lilla tid vi har kvar
jag vill vara din inatt om bara för inatt
om bara för ett tag
morgonen efter den är nära nu
så låt oss passa på att vara kära nu
inatt finns inga hämningar min vän
men imorgon är vi främlingar igen
men du håller min hand
jag har glömt bort ditt namn och du har glömt mitt igen
jag sitter i en taxi till ett främmande hem
genom stadsdelar jag inte ens känner igen
och jag är din inatt men bara för inatt
morgonen efter den är nära nu
så låt oss passa på att vara kära nu
inatt finns inga hämningar min vän
men imorgon är vi främlingar igen
hemma hos dig så blir vi ensamma till slut
du sätter på musik det börja ljusna utomhus
det spelar ingen roll om det kan bli du och jag
vi kan älska varann den lilla tid vi har kvar
jag vill vara din inatt om bara för inatt
om bara för ett tag
morgonen efter den är nära nu
så låt oss passa på att vara kära nu
inatt finns inga hämningar min vän
men imorgon är vi främlingar igen
ett år ♥
För ett år sedan så såg inte vardagen speciellt rolig ut. Det var sjukhuset varje dag och ingen visst hur allt skulle bli. Den 3:e november hände det. Idag är det ett år och tre dagar sen det hände.
Idag för ett år sedan så hade du bara sagt nej änsålänge. Idag för ett år sedan så låg du bara i sängen, ingen sa något. Ingen visste.
Igår för ett år sedan så grät jag. Sen grät jag inget mer. Förrän för ett par veckor sedan. Då grät jag så jag inte kunde stå.
Då kramade du mig, du gav en sån kram som ingen annan än du kan ge.
På ett år så har mycket hänt och allt är annorlunda. Det är svårt att förklara för andra, men inget är som det var.
Det är inte dåligt
Du är samma men ändå helt annorlunda. Men du är alltid du.
♥
motivation
Sitter just nu och pluggar, eller försöker plugga. Då måste man smaka på ett muffin från dagens praktiklektion. Fick ju bara ett med ner på rummet så jag ser ingen anledning att vänta.
Morotsmuffins med vit choklad och kanel och nejlika, vanlig glasyr och så en morot i marsipan med "jord" på. GOTT!
inte rätt
Ibland vaknar man bara på fel sida, vaknade nog på fel sida av världen idag. Uppenbarligen brukar jag vara glad och prata mycket eftersom jag har blivit frågad ett par gånger idag om det är något som är fel, eftersom jag är så tyst och ser nedstämd ut.
Nästa vecka blir vi igen indelade i nya klasser, dock har jag nog hamnat i den mest fördelaktiga klassen, så slaget på det!
Sen har jag och Emma kommit fram till att det förmodligen är spöken på vårt rum. När vi kommer tillbaka är dörren mellan hallen och själva rummet stängd, vi har inga fönster öpnna så det kan inte vara drag, ingan annan kommer in på rummet och ingen av oss stänger någonsin den dörren. Det är inte heller alltid den är stängd när vi kommer tillbaka. Det är lite obehagligt.
Nästa vecka blir vi igen indelade i nya klasser, dock har jag nog hamnat i den mest fördelaktiga klassen, så slaget på det!
Sen har jag och Emma kommit fram till att det förmodligen är spöken på vårt rum. När vi kommer tillbaka är dörren mellan hallen och själva rummet stängd, vi har inga fönster öpnna så det kan inte vara drag, ingan annan kommer in på rummet och ingen av oss stänger någonsin den dörren. Det är inte heller alltid den är stängd när vi kommer tillbaka. Det är lite obehagligt.
.
Oh the unspeakable things
