hjäääääärrrdddaaa



Jag saknar Emmylie jättemycket!
Men hon är i Holland och myttar, jag kollade på flygbiljetter idag men jag kan inte boka än. Måste fixa fram litta cash först!

Helgen i kubik!

Helg är något jag brukar förknippa med avplappning och nedvarvat tempo. Men när man kommr hem på helgen nu så går allt i 190 och helgen tar slut innan den hunnit börja. Men på något sätt så är det rolig stress. Det är roligt att hinna med så mycket!
Fredagen innehöll: praktiklektion där vi producerade halvfabrikat till denna veckans färdigställande. Blandade ihop kransekagemasse och andra läckra röror. Sen grattade vi Nikolaj som klarat sin svendepröve och käkade i matsalen. Sen slänger man sig i bilen och skyndar hem där man fikar med Cia. Sen duschar man fort som fan och åker till Terese för att fira hennes födelsedag, trevligt trevligt!
Lördagen började ganska lugnt med att tvätta och hänga upp hälften av veckans tvätt. Sen när klockan närmade sig 5 så skulle vi iväg till "förfest" och sen vidare till mosters 50års fest. Jättegod mat och så fick man träffa Emmylie som ju har flyttat till Holland! Innan kvällen var slut hade vi hunnit med att vara in om på Kings Head också och köra runt halva Ystad och leta efter Micka också...
Söndagen fortsatte med tvätt, hämtade Micka i stan och så handlade vi bullar och åt mysefrukost. Sen åkte jag till Emmylie och mös där, Mika kom också förbi en sväng, man måste ju passa på när hon är i Sverige!
Sen på kvällen beställde vi pizza och så packade jag klart och körde tillbaka hit, till pölseland!


Så var det något med killar också...eller heter det män nu?

Jag har aldrig haft en pojkvän, inte på riktigt. Jag har aldrig varit kär, inte på riktigt.

Många gånger har jag saknat det, jättemycket och många gånger har jag inte tänkt på det alls. För trots att man inte har någon speciell, någon du kan tänka på hela tiden och som du kan säga gulliga saker och allt det där så går livet trots allt vidare.
Ibland kan man gå runt och inte sluta tänka på hur mycket man vill ha en speciell person, men alltid när det har varit bland det sista jag har tänkt på så har det träffat mig. Någon har sagt något extra snällt eller flörtigt och tanken dyker upp och slår liksom rot innanför pannbenet. Man får ett sms eller en blick och där trodde man att man gick runt lyckligt ovetandes och utan behov av den sortens bekräftelse. Det finns ju så mycket annat.
Så fastnar man i tankebanan, den är fan svår att kretsa ut ur.
Men det måste vara något man utstrålar, för precis när jag har kommit ut ur tankebanan och livet leker så slängs man in igen, det måste synas på en att man inte är desperat.

Just nu tror jag att jag är utanför tankebanan, jag har fullt upp med livet som förvirrad svensk i Danmark som säger saks fel så läraren gör sig rolig på ens bekostnad. Jag tycker inte jag har tid att hamna i den tankebanan, alltså gör jag det förmodligen snart. Jag har mina vänner och min familj i Sverige och det är nog svårt att inte kunna träffa dom när man vill.

så har jag rensat huvudet

att förstöra för sig själv är det enklaste i livet

Nu har jag mailat till en tatuerare och väntar (något otåligt) på svar om det går att skissa på min idé. Jag vill verkligen göra tatuering snart, jättesnart!
Jag har ju tänkt på det där med tatuering i ganska många år och liksom haft olika idéer men aldrig någon som verkligen fastnat. Men den jag nu kanske planerar att göra är en ett par år gammal idé, det är tänkt att vara som ett slags mönster som i sin tur ska vara stenåldersinspirerat. De bilder/återskapningar jag har sett/läst om angående tatueringar på stenåldern så var det ofta möster i ansiktet eller på händerna som skulle visa vem man var och vilken status man hade. Men jag hade mer tänkt att min tatuering skulle sitta på ryggen.
Och de tatuerare jag tidigare har haft kontakt med har ratat min idé och kommit med (enligt mig) fula skisser på något som var jättelångt från grunden.
Självklart förstår jag om det inte alls går att genomföra, mönster ska tydligen se konstigt ut och inte bli snyggt. Men jag hoppas, hoppas!

kan man vara sötare?


när man bara borde räkna till tio

I detta ögonblick skulle jag kunna skrika högt ut i luften att jag inte alls vill bo tillsammans med en barsnlig liten flicka som inte tänker på någon annan än sig själv. JAG ORKAR INTE! GAAAAAAAAAAAAAAH

Jävligt fin, dock nästintill oätlig!



Idag var det tävling för Danmarks bästa kakor på skolan, efter att tävlingen var avslutad fick vi komma och ta vilka kakor vi ville. Jäkligt mums! Denna var nog finast men också minst god.

RSS 2.0