Så var det något med killar också...eller heter det män nu?

Jag har aldrig haft en pojkvän, inte på riktigt. Jag har aldrig varit kär, inte på riktigt.

Många gånger har jag saknat det, jättemycket och många gånger har jag inte tänkt på det alls. För trots att man inte har någon speciell, någon du kan tänka på hela tiden och som du kan säga gulliga saker och allt det där så går livet trots allt vidare.
Ibland kan man gå runt och inte sluta tänka på hur mycket man vill ha en speciell person, men alltid när det har varit bland det sista jag har tänkt på så har det träffat mig. Någon har sagt något extra snällt eller flörtigt och tanken dyker upp och slår liksom rot innanför pannbenet. Man får ett sms eller en blick och där trodde man att man gick runt lyckligt ovetandes och utan behov av den sortens bekräftelse. Det finns ju så mycket annat.
Så fastnar man i tankebanan, den är fan svår att kretsa ut ur.
Men det måste vara något man utstrålar, för precis när jag har kommit ut ur tankebanan och livet leker så slängs man in igen, det måste synas på en att man inte är desperat.

Just nu tror jag att jag är utanför tankebanan, jag har fullt upp med livet som förvirrad svensk i Danmark som säger saks fel så läraren gör sig rolig på ens bekostnad. Jag tycker inte jag har tid att hamna i den tankebanan, alltså gör jag det förmodligen snart. Jag har mina vänner och min familj i Sverige och det är nog svårt att inte kunna träffa dom när man vill.

så har jag rensat huvudet

Båring

Mitt 2011 har nog börjat ganska tråkigt. Synd är väl det.
Jag har redan hunnit jobba två av årets tre dagar och fler ska det bli denna vecka. Jag har fått ett vikariat på två månader som börjar den 15de. Det är riktigt festligt! Seriöst, pengar rullar in och allt det där, jag är tacksam. VERKLIGEN! (gud vad det är svårt att inte tycka att man själv låter sarkastisk, men det är jag inte. På riktigt nu.)
Men när jag jobbar känner jag mig tråkig. Inte när jag är på jobbet men när jag kommer hem, för varför är dagen tvunget slut då. Blir besviken på mig själv att jag inte kan vara lite engagerad, fast jag är trött.
Men imorgon börjar jag 06 och slutar senast 14. Om någon läser detta och vill göra något, någon som jag kanske inte hunnit träffa på ett tag?! Yes I'm refering 2 U!
2011 får inte bli ett trist år. Det har redan gått tre dagar och det mest banbrytande som hänt är att jag blivit söndersnackad av en göteborgare och sladdat med bilen på väg till Löderup och tillbaka, ett antal gånger. COME ON, NOT ENOUGH! 


i don't say goodbye, i say "may the force be with you"


bildkälla; flickr

Idag är en sån dag som jag har längtat lite extra mycket, nästan för mycket.


bambambam

the music's pumin' hard, like I wish you would. Now Push it.

andas, jag kan inte andas.

Ont i magen, ont i hjärtat

Danmark?

Idag var jag på ett jäkligt gutti informationsmöte på AF. Flytta till Danmark? Let's go. Synd att det är så dyrt att leva, ska kanske satsa på Malmö och pendla.
Verkar dock som att utbildningen kommer ske i det danska grannlandet. Det er dog dejligt, skal det vare fest så skal det. Vi skal ikke have noget andet end det som er riktigt dansk.

like a b

Nu slog det mig, på riktigt. Jag såg bilder från när vi sitter i studiesalen och inte gör något alls och från klassrummen när vi mest snackar skit. Jag kommer aldrig mer sitta i skolan på det viset med samma personer och det gjorde lite ont innanför revbenen när jag tänkte på det.
Man har haft sjukt roligt i skolan många gånger, det har varit hela ens liv i 12 år. Nu är det slut, typ.

aldrig er det hele her

Ibland kan jag undra om det är normalt, om det är så det borde vara. Sen tänker jag på hur mycket jag hatar ordet normalt och allt mätande med olika normer. Låt det bara vara.
Ingen alphahona

imorgon börjar jag jobba, hejdå livet

can you hear me?

Idag har jag bakat 129 bullar och mest haft chill. Hjärtat slår sådär hårt som det brukar göra innan sommaren börjar på riktigt...

sann eller falsk, är du offer eller tyrann

fan, nu tog allt slut och stopp. Det kommer inte mer och det finns inte mer

echoes down



Man blir ju helt knäpp av att sitta inne en hel dag mitt i veckan. Jag tror det går utför nu.
Det går framåt med projektarbetet om än i snigelfart, framåt, Mot Sherwoodskogen! Eller inte, jag är hursomhelst glad att det inte går bakåt, har under dagen lyckats hinna med en hel del och det känns att det snart är slut. Men jag kan inte tänka på så mycket annat än den episka fyllan jag planerar att ha i helgen.

hit this city

Sjukt vad man kan vara sugen på saker, både mat och typ godis och kakor men just nu är jag nog mest sugen på kramar och pussar. I mängder nästan så att man inte kan andas, så hårt ska det kramas!
Kramar till alla, hard is the only way to make it på riktigt!

fall like me

Känner mig för tillfället ganska mycket som en potatis, mest hela tiden. Bara smutdig och lite knölig, ingen egen kraft att göra något förutom att odla groddar som inte är någonting till. Skolan går kanske åt helvete...vem vet? Vem orkar bry sig? Nej inte jag iaf, tar itu med det sen. Ni vet sen?

Sjuk har man gått och blivit i snöyran, näsan är stoppad och halsen är sur, fattades bara det? Efter en sådan sjukt rolig fredag och upplyftande lördag så passade det ju bra att gå och bli krasslig.

,otion

Helgen är över, makes me sad. Har ingen aning om en massa saker och känner mig lite allmänt bortblåst hur blåser man tillbaka? Eller det går kanske inte förrän efter studenten? det är kanske inte meningen att det ska finnas någon substans i livet innan dess?
Inte fan är det mycket substans i livet för tillfället, men what to do except not give two flying fucks?

Galen panik

Klockan är i skrivande stund 03:11 och jag kan absolut inte somna. Tankarna snurrar bara runt och jag håller på att bli galen. Antingen så kan jag försöka sova igen eller så går jag upp och duschar, eller så sätter jag mig och skriver på skolarbeten. Eller så kan jag ju altid göra på mitt PA. aahahaaah

ska man skämta kan man inte mesa ur

Min åsikt är att om man ska skämta alls eller ens ha kul åt skämt så måste man kunna skämta om precis ALLT! Ja, inte bara nästan allt utan verkligen allt. Man ska kunna skämta om handikappade, olika folkgrupper, mord och svält. Hur ska vi annars kunna skratta, för tar man bort en sak måste man ta bort allt, det är inte rätt ätt säga att det är okej att skämta om norrmän men inte om judar. Varför ska det vara någon skillnad? Humor är individuellt och det ska vara okej. Låt oss säga att jag skrattar åt ett grovt skämt om en rullstolsbunden person, har jag då ingen sympati för rullstolsbundna? Självklart har jag det!
Men ska man skämta om något alls måste man kunna skämta om precis allt!


ingen sömn

Här ligger man i sin säng och kan inte sova. Vad jag tänker på, nej det har jag ingen aning om.  Samma saker som spelar på repeat, samma låtar, samma tankar. Spelar ingen roll vad jag försöker distrahera mig med, det är samma saker som kommer om och om igen.
Varför?
När?
Någonsin?
Igår?
Stor?
Liten?
Borta?

nu och egentligen

Som vanligt slösar jag bort en massa tid framför datorn, inte för att jag gör något speciellt men det är ju alltid kul att kasta bort någon timme på absolut ingenting, eller hur?
Vad jag egentligen borde göra är språk, ligger liiite efter nu och det känns redan jobbigt fast jag är säker på att det inte kommer bli svårt att ta igen, men bara tanken på att plugga nu gör så att jag nästan får korstlutning mellan öronen, ni vet delen där det kletiga rosa ska sitta. Jag tror jag har tappat bort eller förlagt delar av den under de senaste veckorna. Le Brain
 Jag är fortfarande sjukt pepp och chansen att jag kollapsar innan dagen är slut är relativt stor, skulle jag vilja påstå.



Älskar denna bilden


un destine

It's been a hard days work, imorgon kommer bli mycket värre. Fler folk och taket ska läggas på plats och på kvällen ska mer än 20 personer underhållas och utfodras, score or what? Just nu har jag ont i magen av allt godis jag har ätit, vilket inte är skitmycket...bara lite skitmycket.

Idol var fest idag ju, älska killen i den gula hatten <3

jag vill också stå där, på kanten och titta ner i avgrunden i ljuset och veta allt jag vill och vara trygg, skrika. Om du planerar att falla, se till att någon fångar dig


Innanför

Jag önskar att livet vore som en Vreeswijk-låt, lättsam men ändå med det där sorgliga som finns i alla liv, men alla har roligt i olika former. Men alla vill nog att livet ska vara varmt och fullt med det man älskar mest. Så varför kan det inte vara det?

I'm having a sentimental moment och jag känner mig allmänt nedstämd, kanske är det just för att jag sitter och lyssnar på svårmodig musik eller bara för att jag insett vissa saker som inte går att bortse från, jag har väl alltid vetat och insett har jag gjort långt innan nu men det är alltid lika jobbigt att konstatera de saker som man inte är completely satisfied med i livet.



Tidigare inlägg
RSS 2.0