We'll join together
Jaha, så blev det kanske inget ikväll. Eftersom jag bor där jag gör, och mamma jobbar och pappa ska iväg på sitt håll. Så kan jag inte komma in till stan. Jag har inte meddelat födelsedagsbarnet än men jag hoppas att när jag gör det så blir hon inte alltför ledsen. Men det har jag svårt att tro att hon skulle bli, jag är ju långt ifrån den enda som ska dit.
Så istället kommer jag förmodligen sitta hemma ikväll, jag och syrran. Fast det kan ju bli trevligt det också...hoppas jag.
Usch, jag känner mig alltid så hemsknär jag säger nej till saker, som att det är mitt fel att jag itne kan komma, som att jag inte vill komma och är otacksam. Visst det är helt obefogat men det är bara något som sitter i sen jag var liten. Jag tror att just idag har det blandat sig med känslan av nervrositet, eftersom jag knappt känenr de andra som ska dit, bara E själv och en av de andra tjejerna. Och visst har jag pratat med de andra, alla utom tre av dem, men jag blir nervös iaf. Jag är ju halt störd i huvudet, varför ska det vara så svårt att träffa nyt folk, måste jag vara berusad för att det ska funka?
Ja, det verkar ju nästan så, för när jag är drucken så är det ungefär det enda jag är intresserad av, att träffa och prata med nytt folk, jag går fram till iprincip alla jag ser, eller så ånga jag hinner med, presenterar mig och frågar lite sådär smått trevliga frågor; Vad heter du?, Var bor du? osv.
Allt skulle vara så mycket lättare om jag vore så spontan och öppen alltid! Men det har blivit bättre, när jag var liten pratade jag ju inte med någon, om jag inte redan kände personen. Men nu kan jag iaf föra et normalt samtal, om än ansträngt så fungerar det. Men jag har ju en sorts fobi för pinsam tystnad, för när det blir pinsamt tyst säger jag alltid något korkat, eller berättar någon helt ointressant anekdot som är väldigt orelevant för personen som lyssnar.
Men kanske hade det inte blivit så/blir det itne så ikväll om jag väl kommer iväg!
I somehow find, you and I collide!
Så istället kommer jag förmodligen sitta hemma ikväll, jag och syrran. Fast det kan ju bli trevligt det också...hoppas jag.
Usch, jag känner mig alltid så hemsknär jag säger nej till saker, som att det är mitt fel att jag itne kan komma, som att jag inte vill komma och är otacksam. Visst det är helt obefogat men det är bara något som sitter i sen jag var liten. Jag tror att just idag har det blandat sig med känslan av nervrositet, eftersom jag knappt känenr de andra som ska dit, bara E själv och en av de andra tjejerna. Och visst har jag pratat med de andra, alla utom tre av dem, men jag blir nervös iaf. Jag är ju halt störd i huvudet, varför ska det vara så svårt att träffa nyt folk, måste jag vara berusad för att det ska funka?
Ja, det verkar ju nästan så, för när jag är drucken så är det ungefär det enda jag är intresserad av, att träffa och prata med nytt folk, jag går fram till iprincip alla jag ser, eller så ånga jag hinner med, presenterar mig och frågar lite sådär smått trevliga frågor; Vad heter du?, Var bor du? osv.
Allt skulle vara så mycket lättare om jag vore så spontan och öppen alltid! Men det har blivit bättre, när jag var liten pratade jag ju inte med någon, om jag inte redan kände personen. Men nu kan jag iaf föra et normalt samtal, om än ansträngt så fungerar det. Men jag har ju en sorts fobi för pinsam tystnad, för när det blir pinsamt tyst säger jag alltid något korkat, eller berättar någon helt ointressant anekdot som är väldigt orelevant för personen som lyssnar.
Men kanske hade det inte blivit så/blir det itne så ikväll om jag väl kommer iväg!
I somehow find, you and I collide!
Kommentarer
Trackback
