Lyssnar du inte?
Jag tror att det var i trean-fyran som jag slutade "tycka om" att gå i skolan. Innan dess så hände det inte så mycket och jag tänkte inte riktigt på att jag var tvungen att gå upp tidigt och aldrig riktigt ville gå dit. Men när jag blev äldre så kom jag på allt det där och allt annat som är jobbigt med skolan, jag tycker verkligen bara att det finns en sak att uppskatta med skolan och det är att man får träffa människor/sina kompisar. De man träffar, inget annat. När jag började högstadiet och fick fler kompisar så tyckte jag att det var lite roligare ett tag, men sen dalade det av och samma sak hände på gymnasiet, det var kul i början men nu är det bara skit. Jag har ingen motivation att göra något, jag känner inte att det jag faktiskt gör är bra nog, inget jag gör räcker för att fylla kvoten som man måste ha för att klassas som "duktig". Inte för att jag känner något behov av att klassas som duktig, inte alls. Men varför räcker det aldrig? man ligger och väger och lärarna säger "ooh, ja du ligger precis och väger upp till nästa beytgsteg, du måste bara göra lite till, anstränga dig lite mer" alltid är det så, lite mer, lite till, kom igen nu!
Och det faktum att jag avskyr skolan är ett välkänt faktum för alla i min familj. Så alltid när jag mår dåligt, har ont i huvudet eller i magen eller whatever, då får man höra direkt, "ja, men du måste gå till skolan!". Jag tror att jag sa att jag hade ont i magen för att slippa gå till skolan EN dag under hela låg- och mellanstadiet. Jag var inte sjuk mer än kanske allra högst 10 dagar under hela högstadiet, och av de dagarna så var jag "sjuk" kankse två-tre dagar. I ettan på gymnasiet tror jag inte jag var borta mer än 4 dagar, kanske. Nu i tvåan så har det ökat, ganska mycket, men det är ändå lite i jämförelse med hur mycket andra är borta. Jag är nästan alltid i skolan, fast jag inte vill, fast jag egentligen vill ligga hemma i sängen och dra täcket över huvudet.
Men ändå, senast ikväll så hade jag och mamma en diskussion om just detta. Jag nämnde att jag inte mår tip-top, har migrän och känner mig halvkass, så börjas det direkt, du kanske ska hoppa av skolan då? Som du vill, det sa du ju innan! Aldrig för man säga något om hur man mår förrän man får höra "att det säger du bara för att du vill slippa skolan"!
Nu blev detta väldigt långt och det var egentligen inte meningen.
