accidentally in love
att man i ett sammanhang kan vara världens lyckligaste och i ett annat riktigt jävla deppig, 'r det så livet är?
För som i the last inlägg så känner jag mig bortglömd och utanför, i ett sammanhang. Men i ett annat är allt guld och gröna skogar, lite smått förälskad fast ändå inte. Mest fnittrig och glad och förväntansfull, fast kanske bara på skoj?
ÄH! Skitsamma, det är underbart och det spelar ingen roll om det inte är på fullaste allvar!
Kommentarer
Trackback
