You look a little unhappy, about the way the world is turning
Jaha, dethär gick ju inte så bra. Det finns det itne heller någon ursäkt till, men mitt liv är inte så intressant att jag har något att skriva 24/7. Men jag skulle onekligen kunna uppdatera lite oftare.
Så vad har hänt den senaste tiden?
Skolan har varit jobbigare än på länge
Jag har deppat mer än på länge
Jag har träffat många trevliga personer
Men nu är det deppiga på väg bort, skolan är dock fortfarande jobbig, men sen så går jag ju tvåan på gymnasiet, så det är väl som det ska vara. Men att det deppiga försvinner är nog mest för att jag har så fina vänner, som förstår vad jag menar, vad jag tycker och inte dömmer. Visst, jag har en del vänner som jag för tillfället skulle vilja slippa men de är fortfarande mina vänner, det är lite svårt att förklara. men fast jag ibland inte ens vill se dem, så skulle jag nog inte klara mig så jättebra utan dem, i många lägen.
Men sen finns det ju dem somj ag saknar om jag inte ser på några dagar, eller pratar med, eftersom jag har månnga vänner som jag endast håller kontakten med över nätet.
Sen kanske min lycka har något att göra med en alldeles speciell person, ingen jag känner men bara en jag inte kan sluta tänka på. Som jag drömmer om, non-stop, även i vaket tillstånd. Han är lång som en flaggstång, typ hälften av min bredd, pratar som att han lärt sig tala på en annan planet, inte extremt snygg men ändån får han mig att le bara jag tänker på honom. Lite pinsamt att bli knäsvag av att se/tänka på någon man inte ens känner. Jag känner mig som att jag vore typ 9 och drömmer om killen i klassen över mig, men det är skönt ibland att ha en lite sådär halv-förälskelse på avstånd. För då kan fantasin spinna fritt! Det är allt bra fint!
Ùvidimsje! (det närmsta jag kan komma att skriva det ryska-vi ses med latinska bokstäver)
Så vad har hänt den senaste tiden?
Skolan har varit jobbigare än på länge
Jag har deppat mer än på länge
Jag har träffat många trevliga personer
Men nu är det deppiga på väg bort, skolan är dock fortfarande jobbig, men sen så går jag ju tvåan på gymnasiet, så det är väl som det ska vara. Men att det deppiga försvinner är nog mest för att jag har så fina vänner, som förstår vad jag menar, vad jag tycker och inte dömmer. Visst, jag har en del vänner som jag för tillfället skulle vilja slippa men de är fortfarande mina vänner, det är lite svårt att förklara. men fast jag ibland inte ens vill se dem, så skulle jag nog inte klara mig så jättebra utan dem, i många lägen.
Men sen finns det ju dem somj ag saknar om jag inte ser på några dagar, eller pratar med, eftersom jag har månnga vänner som jag endast håller kontakten med över nätet.
Sen kanske min lycka har något att göra med en alldeles speciell person, ingen jag känner men bara en jag inte kan sluta tänka på. Som jag drömmer om, non-stop, även i vaket tillstånd. Han är lång som en flaggstång, typ hälften av min bredd, pratar som att han lärt sig tala på en annan planet, inte extremt snygg men ändån får han mig att le bara jag tänker på honom. Lite pinsamt att bli knäsvag av att se/tänka på någon man inte ens känner. Jag känner mig som att jag vore typ 9 och drömmer om killen i klassen över mig, men det är skönt ibland att ha en lite sådär halv-förälskelse på avstånd. För då kan fantasin spinna fritt! Det är allt bra fint!
Ùvidimsje! (det närmsta jag kan komma att skriva det ryska-vi ses med latinska bokstäver)
Kommentarer
Trackback
