Stahaijna

Idag började jag inte förrän 12.40 och slutade redan 13.10, fest, fest! det blev en rejäl sovmorgon och det var väldigt väldigt skönt.
Är det höst nu? Det luktar höst och imorgon är det september, min blogg har fyllt ett år och jag har börjat sista året på gymnasiet.

Sen var det ju halvavskedsfesten för Terese i fredags, som var jätterolig, JÄTTErolig, here are the pics from that evning

Bilderna ovan är från fikan igår som var väldigt trevlig!
 
Sen vart det ju fika idag igen, dock inte med samma personer men minst lika trevligt

Paper Planes- M.I.A.
Denna veckan verkar gå i fikans tecken, idag fikade jag, imorgon ska jag fika och kanske på torsdag sen blir det mer fika i helgen. Fika, fika, fika. Idag var det väldigt trevligt, väldigt.

Sometimes I feel sitting on trains
Every stop I get to I'm clocking the game
Everyone's a winner, we're making our fame
Bonafide hustler making my name

Då bar det alltså av till tandläkaren idag, lite nervös vart jag allt men det visade sig att jag hade fog för det. En tand som jag har fått laga innan (den enda) behövde lagas på nytt. Har tydligen en pulpa som går jättelångt upp i tanden och så låg det luft precis mellan den och den gamla lagningen eller bakterier dr. Tandis visste inte riktigt. HUr som helt så fick jag bedövning, första gången, och sen borrades det för glatta livet, det gjorde ont som fan men nu hoppas jag att det ska gå bra och att det inte blir mer problem med den tanden för då kom det fram läskiga ord som rotbehandling. Det låter fruktansvärt!

Ikväll vankades det kalas för en av de många kusinerna åldern som uppnåtts var 13, en tvättäkta tonåring har tagit steget in i ungdomsåren. Grattis Josse :)
Vi fick en jättegod pastasallad med en massa gott i, bäst var fetaosten. Cheese in my heart, 4evah!
När vi kom hem såg vi Batman Begins och diskuterade pengar och hur vi ska lägga upp morgondagen, vi ska nämligen få ögonbrynen plockade och fransarna färgade. Mammas treat, helt utan att varken jag eller syrran sagt att vi vill få ögonbågarna trimmade, men varför inte?
MIndre roligt är att jag måste till tandläkaren...not such a party, fingers crossed på att jag inte har några hål.

Återkommer inom kort, jiadå!

Kände att det jag beskrev som internt skämt i förra inlägget inte borde vara internt, härifrån kommer det. En ung herre som försöker få till det med en tjej, wünderbar!

Igårkväll, eller ja i fredags jag vet inte riktigt hur man säger det så det blir riktigt men hursomhelst så var det fest då. Och vilken fest det var sen, den började hos Matilda och fortsatte på Kings Head. Det var en galen kväll, helt sjukt jag har inte haft så roligt på länge. Det hände så mycket och allt var jätteroligt, allt. Feta credz till de som gjorde kvällen till det den var, episk. "I fuck bitches, som du!" (internt)

Jag önskar att livet vore som en Vreeswijk-låt, lättsam men ändå med det där sorgliga som finns i alla liv, men alla har roligt i olika former. Men alla vill nog att livet ska vara varmt och fullt med det man älskar mest. Så varför kan det inte vara det?

I'm having a sentimental moment och jag känner mig allmänt nedstämd, kanske är det just för att jag sitter och lyssnar på svårmodig musik eller bara för att jag insett vissa saker som inte går att bortse från, jag har väl alltid vetat och insett har jag gjort långt innan nu men det är alltid lika jobbigt att konstatera de saker som man inte är completely satisfied med i livet.

Heute ska jag inte göra något speciellt, men kanske ska jag till Malmö ikväll och se Yann Tiersen och Johnossi. Yann Tiersen har bland annat komponerat musik till Amelie från Montmarte. Dock åker jag bara om det är fint väder, annars orkar inte jag, det blir för jobbigt att stå och frysa och vara blöt. Fram tills ikväll har jag inte tänkt göra något alls bara läsa kanske gå ut en sväng med kameran under armen, bara för att jag inte har något bättre för mig. Just nu sitter jag och spelar snabb- Scrabble på en spelsajt, nördigt? jo tack jag vet.

Igår var jag i Malmö på Malmöfestivalen och tittade på Rix FM:s show, mest pga att Mika skule uppträda och jag kan bara konstatera att det var väldigt bra. Han var mycket bättre än jag trodde och förvånansvärt lång.
Nu funderar jag på hur jag ska spendera de sista dagarna av sommarlovet jag ska iaf åka in till Malmö någon dag till under festivalen och på fredag är det utflyttningsfest för Terese och det ska bli väldigt trevlig, punkt och slut.

igår döpte jag min kattunge till Sedolf, de andra har inte fått några slutliga namn än. Jag älskar Sedolf

Idag har jag klippt gräs och bakat bullar, det är sjukt vad lång tid det kan ta att klippa gräs.
In this moment har jag ont i magen, det är självförvållat och det var korkat, men gott. Tveksamt om det var värt det, nu är jag trött och ska lyssna på Herr Vreeswijk och nanna.

För tillfället är jag ganska irriterad, mest hela tiden. Inte på någon speciell men när nästan hela ens familj blir sur över ingenting är det tricky att hålla sig glad.
En sak som är förbannat hemsk är att jag har blivit av med min mobil, jag har inte sett röken av den sedan innan vi åkte till Italien, så om någon har försökt kontakta mig de senaste tre-fyra veckorna så har jag inte märkt det. That makes me mad! Imorgon var det egentligen meningen att jag skulle fika med Cassandra, nu får jag se hur det blir med det eftersom vi får nya hyresgäster och jag har en massa tasks to do.

En glad nyhet var att jag fick en liten möjlighet att få ett jobb i höst, kanske, berättar mer när det är klart om jag får det eller inte.
Godnatt!

Nu är jag hemma efter nästan tre veckor utomlands, det var skönt och jag fick verkligne tid för mig själv, tid att koppla av och koppla bort. Ibland behöver man det, men mot slutet längtade man hem en hel del, speciellt de nätter vi sov på ett vidrigt vandrarhem i Österrike.

Nedan följer en ganska lång reseskildring; (klandrar ingen som inte orkar läsa, men det i fet stil rekomenderar jag att ni skummar)
Tidigt på morgonen torsdagen den 16 Juli stod hela familjen och bredde mackor och packade in sig själva i bilen, vi åkte i tre timmar till danska Gedser varifrån vi tog färjan till Rostock. Hela dagen satt vi i bilen och någon mil efter Berlin pajade AC:n i bilen, det dödade stämningen ganska rejält, fyra irriterade individer som svettas ymnigt är inte roligt att åka bil med. Vi¨tog oss till en verkstad som spenderade ett par tre timmar på att lösa problemet. Det gick inte, så vi fick helt enkelt åka i en skitvarm bil och stå i bilkö när det var över 30 grader. Första dagens kväll spenderades i Joditz var vi åt gott och vilade oss efter en händeserik första dag. Andra dagen höll vi på att få soppatorsk på Autobahn men lyckades tanka innan bilen dog helt. Sen var pappa sur i några timmar några mindre missöden i från dem i baksätet gjorde inte det hela bättre. När jag sedan råkade radera vår destination på GPS:en när pappa suttit och letat efter just den i ungefär tjugo minuter så trodde jag allvarligt talat att han skulle kasta ut mig ur bilen och lämna mig mitt i Österrike.
Jag har bilat ner till Italien fem gånger nu och har under de gångerna sovit på en hel del underliga ställen men inget slår Altesberg i Österrike, en liten by uppe på en alptopp ovanför Spittal. Hansi heter mannen som har byggt det och den familjen vi åkte med har bott där i alla år, vi hade varit där en gång innan. Man kan sammanfatta det hels som äckligt; det luktade mögel, allt var fuktigt, en massa vidriga djur kröp runt överallt, man fick känslan av att vara skitigt hela tiden. Det var verkligen no fun at all. Så morgonen efter var alla i vår famlj glada att åka därifrån.
Italien var hur bra som helst, jag och syrran har verligen slappat skiten ur oss i två veckor. Och mamma och pappa gav oss en överraskning en dag när vi satt och åt lunch. Ett kuvert kom fram på bordet och biljetter delades ut till samtliga, det tog ett tag innan jag fattade vad det rörde sig om; vi hade fått varsin biljett till en Bruce Springsteen konsert i Udine, en större stad som låg en timme bort. Jag var ganska chockad först och även om jag itne är ett stort Bruce-fan så tyckte jag det skulle bli väldigt rolgit.
Det blev det också! Ett sånt sjukt drag med ca 30 000 personer och när Springsteen drog igång Born in the USA och alla på hela arenan vrålade med; ja då vart man ganska lycklig. Det var en sjuk upplevelse och jag är glad att jag har sett the Boss live.

Resten av tiden i Italien kantades av en del pinsamheter, skratt och en del irritation. Men mest av allt åt vi glass och det var såååå gott. Pesto och pasta, pizza och chill vid poolen eller på stranden det var så skönt och man var så avslappnad. Men det var ganska skönt att komma hem också, fast det värsta på hela resan var på hemvägen när vi sov över två nätter på det sunkiga vandrarhemmet i Österrike, det var verkligen äckligt beyond

Jag ska ladda upp bilder från hela semestern, men inte just nu

Nu får det blir fart här igen!