Stahaijna

Jag önskar att livet vore som en Vreeswijk-låt, lättsam men ändå med det där sorgliga som finns i alla liv, men alla har roligt i olika former. Men alla vill nog att livet ska vara varmt och fullt med det man älskar mest. Så varför kan det inte vara det?

I'm having a sentimental moment och jag känner mig allmänt nedstämd, kanske är det just för att jag sitter och lyssnar på svårmodig musik eller bara för att jag insett vissa saker som inte går att bortse från, jag har väl alltid vetat och insett har jag gjort långt innan nu men det är alltid lika jobbigt att konstatera de saker som man inte är completely satisfied med i livet.