åh gud, f*ck!

Jag hatar ensamma nätter, de är så förbannat långa. Varför hamnar jag här? Varför kan inte jag vara en person som släpper saker, som inte tänker så j*vla mycket, det är meningslöst att ens fundera på vissa saker, för mig är det mer än meningslöst att fundera på just dessa saker. Men så sitter jag här, småtimmarna och ensamheten är tydligare än någonsin, det är f*n tomt. Jag vill inte såhär mer, inte så!
När natten är som mörkast...då kommer de små trollen fram ur sina hålor, de står där borta vid väggen i andra sidan av rummet, jag ser dem inte men jag vet att de står där. De pekar och jag kan höra vad de säger, som skrik i huvudet, det ekar och gör ont. Ekot växer, det sitter kvar sen många år, det har funnits där som det sår det en gång var och ärr det är idag, det försvinner aldrig och det verkar inte som att någon kan plåstra om det heller. Jag hatar dessa nätter

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0