Stahaijna

Den senaste veckan har jag börjat fundera mer på vad jag ska göra när jag slutat gymnasiet. Jag vill fortfarande gå en vuxenutbildning och bli konditor/bagare, det kommer jag förmodligen också att göra. Men efter att ha läst runt lite och insett att det kanske inte är det smartaste, så blir jag osäker, tänk då om jag inte blir en av dem som får jobb efter att jag är klar. Visst kan det hända oavsett vilken väg jag än väljer, men jag blir så lätt osäker på mig själv, och på om jag har tagit det smartaste beslutet eller inte. Om jag nu ska bli konditor/bagare så finns det inte så många skolor att välja på, det som verkar vara det bästa alternativet är en skola uppe vid Vänern, men vad gör jag om jagitne kommer, in de tar bara in 16 pers/läsår. Jag får så jobbiga tankar varje gång jag går igenom allt som kan gå fel. Jag är väl inte dum, jag fattar att de flesta i min ålder förmodligen har liknande problem, men det gör det inte mindre jobbigt. Varför måste det vara så svårt? Tänk om man istället bara hade kunnat bli vad man ville och sedan säkert veta att det skulle gå bra, magi i en tuttir frutti värld är alltid fint att fantisera om!