Så var det något med killar också...eller heter det män nu?
Jag har aldrig haft en pojkvän, inte på riktigt. Jag har aldrig varit kär, inte på riktigt.
Många gånger har jag saknat det, jättemycket och många gånger har jag inte tänkt på det alls. För trots att man inte har någon speciell, någon du kan tänka på hela tiden och som du kan säga gulliga saker och allt det där så går livet trots allt vidare.
Ibland kan man gå runt och inte sluta tänka på hur mycket man vill ha en speciell person, men alltid när det har varit bland det sista jag har tänkt på så har det träffat mig. Någon har sagt något extra snällt eller flörtigt och tanken dyker upp och slår liksom rot innanför pannbenet. Man får ett sms eller en blick och där trodde man att man gick runt lyckligt ovetandes och utan behov av den sortens bekräftelse. Det finns ju så mycket annat.
Så fastnar man i tankebanan, den är fan svår att kretsa ut ur.
Men det måste vara något man utstrålar, för precis när jag har kommit ut ur tankebanan och livet leker så slängs man in igen, det måste synas på en att man inte är desperat.
Just nu tror jag att jag är utanför tankebanan, jag har fullt upp med livet som förvirrad svensk i Danmark som säger saks fel så läraren gör sig rolig på ens bekostnad. Jag tycker inte jag har tid att hamna i den tankebanan, alltså gör jag det förmodligen snart. Jag har mina vänner och min familj i Sverige och det är nog svårt att inte kunna träffa dom när man vill.
så har jag rensat huvudet
Många gånger har jag saknat det, jättemycket och många gånger har jag inte tänkt på det alls. För trots att man inte har någon speciell, någon du kan tänka på hela tiden och som du kan säga gulliga saker och allt det där så går livet trots allt vidare.
Ibland kan man gå runt och inte sluta tänka på hur mycket man vill ha en speciell person, men alltid när det har varit bland det sista jag har tänkt på så har det träffat mig. Någon har sagt något extra snällt eller flörtigt och tanken dyker upp och slår liksom rot innanför pannbenet. Man får ett sms eller en blick och där trodde man att man gick runt lyckligt ovetandes och utan behov av den sortens bekräftelse. Det finns ju så mycket annat.
Så fastnar man i tankebanan, den är fan svår att kretsa ut ur.
Men det måste vara något man utstrålar, för precis när jag har kommit ut ur tankebanan och livet leker så slängs man in igen, det måste synas på en att man inte är desperat.
Just nu tror jag att jag är utanför tankebanan, jag har fullt upp med livet som förvirrad svensk i Danmark som säger saks fel så läraren gör sig rolig på ens bekostnad. Jag tycker inte jag har tid att hamna i den tankebanan, alltså gör jag det förmodligen snart. Jag har mina vänner och min familj i Sverige och det är nog svårt att inte kunna träffa dom när man vill.
så har jag rensat huvudet
Kommentarer
Postat av: Emmylie
puss :*
Trackback
