Things I hate about me;

Det är mer än en eller två grejer, det kan bli en liten lista men det som jag plågas av just nu är min velighet och mitt konstiga samvete.
Jag kan inte bestämma mig för om jag ska på Malmöfestivalen på lördag eller om jag ska stanna hemma och följa med mamma och pappa till ett par vänner som ska bjuda på middag. I vanliga fall hadejag tagit Malmö-alternativet utan att blinka men så är det ju det faktum att det är fredag imorgon och det är lite sent att ändra sig då...eller?
Och i tisdags när U var här och snackade med mig så sa hon när hon gick "jaja, du får tänka på det men vi ses ju på lördag", det gnager i mitt huvud. Jag önskar att jag var en sån person som bara sket i allt sådant och körde på och visste vad hon ville.

Tyvärr har jag inte den turen, jag kan inte bestämma mig om jag åker till Malmö kommer jag få en rolig trevlig kväll men ha dålig samvete för att jag inte är hos U och B. Om jag sen stannar hemma och följer med på middag kommer jag missa en festlig kväll i Malmö...I'm going crazy over here


Livslista

Jag önskar att jag var duktig nog att skriva en bok. Inget fancy men jag har så många idéer som jag skulle vilja ha inbundna. INte heller som någon annan skulle behöva läsa men jag vill verkligen skriva en bok, det är väl en av de grejer som folk brukar nämna i listor när man ska räkna upp saker man vill göra innan man dör. Likaså ta tjänstledigt ett helt år och bara resa, hitta sig själv i Indien, eller? Det brukar vara liknande saker, något djupt och meningsfullt så att hela livet inte känns så bortkastat. Och för tillfället ligger att skriva en bok högt på min lista.

Vad står det på era listor?

Everybody is beutiful?

Är ala människor vackra eller är det bara bullshit? Själv säger jag nej, alla är inte vackra. VIlken tråkig värld om alla skulle ha ett perfekt utseende, slående skänhet är för mig tråkigt i längden.
Självklart är detta inte något jag kommit  fram till genom djupgående uträkningar och timslånga konsultationer med insatta i ämnet. Nej detta är en fråga om smak och min smak säger mig att de allra flesta inte alls är vackra, vissa har verkligen inte ansiktsdragen till fördel. MEN, ja det kom ett men, jag tror dock att alla är attraktiva på något sätt, för någon. Jag kan ju tex tycka att en kille/tjej är hur jävla vrålhet som helst och jag blir alldeles varm i kläderna bara av att titt apå personen, brevid mig står kanske någon som inget hellre vill än att vända sig om och kräka. Okej det var kanske lite överdrivet men vad jag ville ha sagt med det hela är att få är vackra men alla har något som göra att andra kan uppskatta deras utseende. 
Sen om utseendet spelar roll överhuvudtaget är en annan fråga, men den sparar jag, måste suga lite mer på den karamellen.

 

Är det jag som är bakom flötet?


En bild från förra sommaren som inte har ett dugg med inlägget att göra, inte med något alls heller. Det är jag som står med en stränglös gitarr på ett nyplöjt fält med vått hår och ett ganska funky smile, approved by Hässleholms kommun!


I fredags var det som bekant midsommaraftron, hoppas alla hde en trevlig kväll. Själv hade jag en väldigt trevligt kväll, så länge den varade. Efter att ha snackat med mamma och pappa och diskuterat hur jag skulle ta mig hem efter festen i stan så blev det bestämt att jag skulle åa taxi hem. Mamma ringde och beställde taxi...kvart i elva blev jag hämtad. Ganska tidigt? Jovars, det var inte jåttekul att åka hem så tidigt kan jag ju säga, men den stunden jag var där hade jag jättetrevligt! Så tack till alla för det :)

Men, till mitt fallande bakom flötet. När vi diskuterade hur jag skulle ta mig hem så var cykeln ett alternativ men då hade jag fått cykla hem när det fortfarande var ljust vilket betydde att jag hade kunnat stanna till halv elva, alltså var en taxi bättre. Pappas argument till att jag inte fick cykla efter att det blivit mörkt var "men detta är en sån helg när alla amatörer är ute och festar" Amatörer? Ja för tydligen så är det så, jag trodde bara att det var något pappa sa men sen läste jag på Pelles blogg att midsommarafton faktiskt är en "amatörernas afton" så insåg jag att detta itne var något underligt sammanträffande utan att detta är en myntat uttryck. Men varför har jag aldrig hört det innan? Är det vanligt? Använder folk det ofta? Jag vill veta!
Jag ska nog klämma in bilder från midsommar när någon annan har laddat upp så jag kan sno, eftersom jag var lat och inte hade med mig min egen kamera.


Mången mö han övermannat

I just know att denna dagen kommer vara tråkig, det känns i hela kroppen. Okej, halva dagen har ju gått, men ändå. Jag måste laga tältet som gick sönder på Siesta! idag och så måste jag städa, mamma har satt mig och Micka på slavgörat. Jag hatar att städa, speciellt när mamma har bett om det, eftersom hon är så fruktansvärt petig och inget är bra nog. Jag vet iten hur många gånger som det har slutat med att hon har städat om helt och hållet efter att jag har dammsugit en hel dag.
Inget Hultsfred blir det heller, men inte för att jag intefick åka dit, utan för att jag inte får åka just då. Mamma och pappa ska utomlands och de vill inte att jag är på festival när de inte kan komma och hämta mig. Det resonemanget kan jag faktiskt förstå, so no hard feelings! Men lite surt är det...

åh gud, f*ck!

Jag hatar ensamma nätter, de är så förbannat långa. Varför hamnar jag här? Varför kan inte jag vara en person som släpper saker, som inte tänker så j*vla mycket, det är meningslöst att ens fundera på vissa saker, för mig är det mer än meningslöst att fundera på just dessa saker. Men så sitter jag här, småtimmarna och ensamheten är tydligare än någonsin, det är f*n tomt. Jag vill inte såhär mer, inte så!
När natten är som mörkast...då kommer de små trollen fram ur sina hålor, de står där borta vid väggen i andra sidan av rummet, jag ser dem inte men jag vet att de står där. De pekar och jag kan höra vad de säger, som skrik i huvudet, det ekar och gör ont. Ekot växer, det sitter kvar sen många år, det har funnits där som det sår det en gång var och ärr det är idag, det försvinner aldrig och det verkar inte som att någon kan plåstra om det heller. Jag hatar dessa nätter

A family of trees falling

Ska alla iväg och se Bruce i helgen? Det verkar onekligen så, jag hade inte varit sen att tacka ja till det om jag bara hade haft lite cash. Vem vill inte se The Boss in action? Nej tacka vet jag tequilakvällen som är inplanerad imorgon. Jag har bestämt att jag ska ta det jävligt lugnt för att visa mamma och pappa att jag faktiskt är förnuftig och för att itne pappa ska vilja veta allt som han tror hände på Siesta!.

Något fint;

Jag- Varför har jag alltid så kalla fötter?
Pappa- Kalla fötter varmt hjärta.


When you know I've got worries enough

Ännu en dag gick och det hann bli lite ledighet, som jag välkomnar med öppna armar. För varje ämne som jag avslutar faller lite av tyngden från mina axlar, igår gjorde jag det sista viktiga i teckenspråkskursen och läraren tykte det gick jättebra.
Min ledighet idag kommer jag nog inte märka av så mycket måste skriva en läsupplevelse till svenskan, som skulle varit klar i slutet av februari, så jag är ganska efter. Sen är det bara att sätta igång med fördjupningsarbetet i psykologi. Happy today? Still not possible to answer.

Igår förlorade vi den sista kattungen...


The helg is slut

Tyvärr är min kära helg slut, vilket jag tycker är väldigt jobbigt. Jag försökte för allt i världen att koppla bort allt denna helgen, bara strunta i allt och inte göra något speciellt vettigt. Men helgen tog slut så snabbt och jag blir lite ledsen, denna kommande vecka kommer verkligen inte vara någon joyride.
Det bästa med helgen;
- Regnig cykeltur
- Scones med hallon
- Böcker
- Pappa och syrran

 men det allra bästa var den otroligt underbara drömmen jag hade natten mellan fredagen och lördagen.

Over and out!


Raggare igen?

Man kan tro att jag som bevisligen har någon latent raggar-gen (se här) skulle vara eld och lågor när det är crusing i min hemstad, men nej, faktiskt inte. Så då kan jag ju alltid hoppas att den latenta genen aldrig kommer fram. Hursomhelst så ska jag hem till Emmylie ikväll och Mika komer också, it wil be fun. Maybe, just maybe we'll watch lite bilar.

Jag är fullkomligt upphängd på låten Drops of Jupiter som jag länkade till för några inlägg sedan. Men så är jag ju en balladälskare från hjärtat och ut till fingerspetsarna.

Ovr and out, nu ska jag äta klart min macka och tänka lite på hur mycket jag tycker om olika dialekter, it's great btw.
Vilken dialekt är din favorit?

ett stort skämt?

Det kanske är det livet är...ett stort jävla skämt. Vi är på en planet som mår skitkasst för att vi är här och vi bryr oss om det fast vi inte ska leva här i mer än ca. 70-80 år. Visst, visst det är vårat ansvar att ta vara på det vi har fått, men vem har egentligen bett om det? Varför finns vi ens här när vi inte kommer vara kvar och ingen kommer vara kvar, jorden kommer inte heller vara det. Varöfr bryr man sig om att skaffa sig en utbildning, strävar efter ett fancy jobb och en perfekt tillvaro med allt vad det innebär. Finns det ens någon mening med liv överhuvudtaget? Att sträva efter något alls, vad har man för nytta av det. Mer än att man under sin tid här har ett göttigt liv och är sk lycklig, men vad är egentligen lycka? Finns det ens? Finns vi eller är allt en stor illusion? Vad är en mikroorganism och en känsla, kärlek, en själ eller ett hav? Är det verklighet.

Livsfilosofi

Man brukar ibland säga att livet är som en påse! Tomt och innehållslöst, om man inte fyller den med någonting, karameller t.ex.
Livet kan också vara som en karamell, man suger och suger på den tills man suger ut det godaste.
Fast livet kan förstås också vara som en sug, som suger åt sif allt i sin väg, dammtussar, smågrus och golfbollar.
Och så kan livet vara som en golfboll, som en lång serie hårda slag tills man ligger där i ett hål i marken.

Back in town

Idag när jag vaknade och gick ner så satt syrran vid köksbordet, det var väldigt trevligt måste jag säga. Hon har varit saknad, speciellt fredag och lördag, då hade jag ingetspeciellt planerat och mamma jobbade och pappa hjälpte en kompis så jag har bara legat på soffan, som jag skrev innan. Dagarna blev helt enkelt väldigt långa.
Så denna dag har mest gått åt till att lyssna på hur roligt syrran hade det i Idre och alla galna saker som hade hänt, men eftersom detta var den dagen vi hade planerat att fira påsk tillsammans så gjorde jag och Micka den oslagbara Crabfish-röran. Det kan inte vara varken jul, påsk eller midsommar utan att vi äter Crabfishröra. det är omöjligt!
Innan vi stod i köket och dividerade om vad man skulle göra först så tog vi en väldigt lång cykeltur och "målade" påskägg. Jag skriver "målade" eftersom vi i själva verket ritade med färgpennor, vi har ingen vattenfärg och färgpennor färgar inte av sig igenom skalet, det blir faktiskt ganska fint, men det tar lite längre tid.

Micka som är proffs på att rita gjorde varsitt ägg till mig, mamma och pappa där hon ritade små roliga avbilder av oss, bl.a. fick pappa en väldigt fin comb-over.
Ikväll har vi tittat på sammanlagt tre filmer tillsammans, det var en väldigt trevlig kväll och dag, jag är glad att hon har kommit hem!

Don't ask me, what you know is true

Idag är det fest, jag är pepp. Jag är helt säker på att det kommer bli en skitrolig fest, jag ska se till att iallafall jag har jätteroligt. Innan ikväll ska jag hjälpa min kära far med att måla ett staket.
När jag var liten och hjälpte honom med liknande saker så brukade det sluta med att det var mer färg på gräs, kläder, händer och ja, överallt utom på objektet som skulle målas. Jag vet inte hur många gånger jag blev tillsagd att jag inte fick måla fler gånger, men jag tjatade mig till att få en chans till "snälla, det var ju så längesen, jag kan göra det ordentligt den här gången!" men det slutade med lika mycket kladd varje gång. Det är faktiskt inte förrän för bara något år sedan som jag lyckades få tillbaka pappas förtroende när det kommer till att måla, jag kan väl ha varit 13-14 något sånt. Gud, har jag någonsin varit 13-14? Det känns som att jag hoppade direkt från 12 till 16 och 17.
Nu ska jag iaf försöka utan att kladda ner en massa saker, men jag kan ju inget lova.

framtiden?

Den senaste veckan har jag börjat fundera mer på vad jag ska göra när jag slutat gymnasiet. Jag vill fortfarande gå en vuxenutbildning och bli konditor/bagare, det kommer jag förmodligen också att göra. Men efter att ha läst runt lite och insett att det kanske inte är det smartaste, så blir jag osäker, tänk då om jag inte blir en av dem som får jobb efter att jag är klar. Visst kan det hända oavsett vilken väg jag än väljer, men jag blir så lätt osäker på mig själv, och på om jag har tagit det smartaste beslutet eller inte. Om jag nu ska bli konditor/bagare så finns det inte så många skolor att välja på, det som verkar vara det bästa alternativet är en skola uppe vid Vänern, men vad gör jag om jagitne kommer, in de tar bara in 16 pers/läsår. Jag får så jobbiga tankar varje gång jag går igenom allt som kan gå fel. Jag är väl inte dum, jag fattar att de flesta i min ålder förmodligen har liknande problem, men det gör det inte mindre jobbigt. Varför måste det vara så svårt? Tänk om man istället bara hade kunnat bli vad man ville och sedan säkert veta att det skulle gå bra, magi i en tuttir frutti värld är alltid fint att fantisera om!


Besatt

Okej, nu har jag precis pratat i en liten stund med Casse på msn, the topic has been en speciell kille. Som jag nu inte kan sluta tänka på, detta är inte bra, han är ju min kompis, varför måste han vara så snygg. Men han är inte sådär obviously hot, utan det är lite mer closeted snygghet. Jag kommer helt enkelt äta honom med ögonen nästa gång jag ser honom, jag längtar! Men allvarligt talat, jag tror detta kan ha något att göra med att jag inte har varit intresserad av någon kille på ett tag, eller att jag inte strulat med någon, för tydligen så blir man knäpp i huvudet då! Men det är inget som jag inte kan ta, jag är bara rädd att jag ska hoppa på den här stackars killen när vi är på samma fest. OKej, jag är lite galen just nu, men jag hoppas det ska gå över, lite.

som när man var liten

Det är inte så sällan som jag önskar att man kunde vara liten igen. Det var bra tider, man tyckte det mesta var roligt, hade inte så många måsten, det svåraste beslutet var om man skulle dra ut sin lösa tand eller bara fortsätta vicka på den några dagar till. Det är precis som att dagarna var längre då, som att man hann med mycket mer, att man fyllde sin dag med precis det man ville och inget annat. Kanske några enstaka jobbigheter men aldrig något värre än att gå till tandläkaren eller doktorn. Inte alls som nu, när man är på väg in i det som ska vara resten av de år man ska leva, de val man gör nu kan förändra allt. De val man gjorde då var inte lika svåra, vill jag ha en ny docka eller ett gossedjur? Ska jag bråka med mamma om vilka kläder jag ska ha på mig eller inte? Ska jag äta min mat utan att kladda?
Vad vill jag bli när jag blir stor...då ville jag bli läkare, massör eller frissör, jag kommer inte ihåg allt. Nu vill jag bara bli något, någon, helst av allt vill jag bli lycklig, som man var då, när man var liten.


Ragnarök?

Om man skulle spåna på hur det komemr gå till när jorden går under vad skulle man då komma fram till?
Vi pratade om olika teorier idag på svenskan, vår lärare berättade om Asatrons Ragnarök som jag personligen tyckte lät som ett väldigt rafflande slut på det hela.  Läs mer om det här
Eller kommer jorden helt enkelt sluta i ett bechamelsås-krig, där kentaurer och enhörningar strider till sista man och tillverkar bechamelsås-bomber?
Kommer det hela att hänga på om det är Bon Jovi eller Darth Vader som är Danny Saucedos pappa? Om det kommer till det så är det ju självklart att Darth Vader dödar alla och står i den allra sista solnedgången och skrattar samtidigt som Star Wars Main Title spelas i bakgrunden.
Kommer jättefjärilar och tar över hela planeten? Eller kommer tyngdlagen helt enkelt sluta existera?

Det var en väldigt rolig diskussion, med få sannolika teser.

Näst sista dagen

Idag har jag itne varit i skolan, jag kom igår fram till att det var smartare att skita i det eftersom vi ändå inte skulle göra något vettigt och eftersom jag behövde skriva klart den förbannade tyskan som jag aldrig såg ut att få färdig. Nu var jag hemma, sov länge, degade i soffan och skrev klart tyskan, yey. Det blev skitbra i början men slutet var lite halvdant, men jag orkar inte bry mig så väldigt. Framåt eftermiddagen spelade jag PS2 med syrran och handlade en julklapp nr jag följde med mamma och pappa in till stan. På Åhléns som var stället jag släpptes av utanför hittade jag en finfin julklapp och träffade finfina Emelie. Vi gick i högstadiet tillsammans och hon var då en av mina bästa vänner, nu på gymnasiet så träffas vi inte alls ofat, vilket jag tycker är jättesynd, men man glider ifrån varandra...
Inte nog med att det var näst sista dagen innan jullovet, det var också näst sista dagen på städjobbet, wiehoo. det vill säga om allt går som planerat och jag faktiskt får jobb på Hemmakväll. Annars får jag böna och be Emmylie att jag ska få jobba där i januari också, för får jag itne det har jag ingen aning om hur jag ska ha råd med allt jag ska göra.
På söndag bär det av till Sälen och där stannar vi en hel vecka, skidåkning och mys med famlijen och släkten ska bli underbart skönt, det känns som att man kommer kunna koppla av ordentligt. Nu sitter jag och Emmylie och hypar det som fasen, på söndag kommer det vara en fesd! Can't wait.

Det jag drömt om hela uppväxten

Om det fanns något som gjorde att jag kunde byta plats med det lilla barnet i tavlan så skulle jag inte tveka en sekund. Detta är min dröm


Om det fanns en endaste liten möjlighet att jag kunde byta plats med barnet på tavlan så skulle jag inte tveka en sekund.
Detta är min dröm.

(Klicka så blir bilden större!)

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0